Orglar i Härads kyrka         
Sammanställt i november 2001
Hans Redelius       


Den första orgeln
År 1804 fick Härads kyrka sin första orgel som troligen skänktes av majoren F.O.Bilberg 
på Näsbyholm. Den var byggd av instrumentmakaren Svanström i Strängnäs. 
Kvaliteten kan ifrågasättas eftersom den enligt uppgift var i mycket dåligt skick 
efter endast 14 år . Den fick dock duga i ytterligare 40 år.

Åkermans orgelbygge
På 1850-talet  for den svenske orgelbyggaren Per Larsson Åkerman utomlands för att förkovra
sig. Han var född 1826 i Västra Vingåker, började sina studier hos en son till den bemärkte
orgelbyggaren P Z Strand, genomgick Teknologiska Institutet i Stockholm och praktiserade
ett par år hos den store orgelbyggaren Gustaf Andersson, vars förnämligaste verk var 
domkyrkoorgeln i Åbo. Gustaf Andersson byggde f.ö. även orglarna i Vansö och Fogdö. 
Därefter fick P L Åkerman ett utlandsstipendium med vars hjälp han studerade i Hannover, 
Köln, Bryssel och Paris. Hans skicklighet bevisas av att han bl a anförtroddes uppgiften 
att stämma och intonera den stora orgeln i katedralen i Murcia.
Sålunda rustad återvände P L Åkerman till Sverige där han 1860 fick i uppgift att bygga 
orgeln i Strängnäs domkyrka. Samma år fick Åkerman även uppdraget att bygga ny orgel 
i Härads kyrka. Den placerades på den läktare som då fanns i väster och fick 7 stämmor. 
"DETTA ORGVERK ÄR ANSKAFFADT HUFVUDSAKLIGEN GENOM EN TROGEN 
KYRKOTJENARE, KLOCKAREN JOHAN ERIK LINDSTRÖMS FRIKOSTIGHET. BYGGDT, 
1860" kunde man läsa i en inskription på orgelhuset. Skriften är fortfarande bevarad 
på en bräda, trots flyttning och ombyggnader av orgeln. 

Orgeln hade följande disposition:
Borduna 16' , delad
Principal 8'
Borduna 8'
Fugara 8'
Oktava 4'
Waldfleut 4'
Oktava 2'

Bihangspedal (vilket innebär att pedalen saknar egen stämma men är kopplad till manualen).
Dispositionen berättar ganska mycket om hur en orgel låter. Här är några förklaringar 
för den intresserade:
Siffrorna anger stämmans tonhöjd (= ungefärliga längden på den lägsta pipan).  
8' (fot) betyder normal tonhöjd, 16' oktaven lägre, 4' oktaven högre etc. Principal- 
och Oktavastämmor har öppna pipor och fast och bestämd klang. Borduna- och flöjtstämmor 
har vidare pipor, ofta täckta,  med en mjukare klang medan Fugarafamiljens pipor är 
trängre och ger ett mer eller mindre stråkartat ljud.
Att stämman är delad betyder att man kan utnyttja den på nedre och övre delen av 
klaviaturen samtidigt eller var för sig. Med pedalens hjälp kan man då få djupare toner 
i  basregistret enbart. 
Hur Åkermans orgel lät i verkligheten vet vi inte. Men den klingade säkert fint från 
sin plats i väster där ljudet fritt strömmade ut i kyrkorummet.

Kyrkan före restaureringen med orgeln på läktare i väster.

Kyrkorestaureringen på 1930-talet innebar stora förändringar. Genom att västra läktaren 
revs öppnades kyrkorummet. Den nuvarande ingången från väster kom till i stället för den 
som varit genom vapenhuset i söder. Vapenhuset blev bisättningsrum och öppningen mot kyrkan
murades igen.  Koret återfick sina altarskåp, fönstret sattes igen och bänkinredningen 
återställdes till mer ursprungligt utseende.
Men orgeln måste nu placeras någon annanstans och det som stod till buds var norra 
läktaren. Det pneumatiska systemet, dvs att all manövrering av orgeln sker med luftreläer 
via långa blyrör, var nu modernt. Man hade tröttnat på de gamla mekaniska orglarnas 
tungspelthet och nu kunde tryckluft svara för det tunga arbetet att öppna spelventilerna. 
Dessutom kunde man bygga in olika spelhjälpmedel. 
Tyvärr låg också i tiden att förändra orgelns klang. Det var nu man gav sig på Åkermans 
pipor genom att kapa dem, löda på tillsatser och göra stick i kärnan där tonen bildas.
Ett svällverk tillkom men med en ganska mild karaktär och spelbordet hade två manualer. 
Orgeln fick, trots ett mer än fördubblat stämantal (16 stämmor), en dämpad och matt 
klang som dessutom försvagades genom att orgeln hamnade på sidan bakom en låg valvbåge.

Orgelns disposition 1937:

Manual I
Principal 8'
Borduna 9'
Oktava 4'
Flöjt 4'
Oktava 2'
Mixtur 3 ch
Trumpet 8'

Manual II   i svällskåp
Rörflöjt 8'
Fugara 8'
Gemshorn 4'
Kvinta 2 2/3'
Blockflöjt 2'
Ters 1 3/5'
Krumhorn 8'

Pedal
Subbas 16'
Oktava 8'

Koppel 
II/I, 16'II/I, 4'II/I, I/P, II/P, 4'II/P
2 fria kombinationer. Pedalomväxling. Registersvällare. Tutti

1964 ändrades Manual II av orgelbyggare Einar Berg till följande disposition:
Rörflöjt 8'
Principal 4' 
Gemshorn 4'
Blockflöjt 2'
Kvinta 1 1/3'
Scharf 3 ch
Krumhorn 8'

I orgeln ingick luftlådan från Åkermans orgel. En luftlåda, varifrån piporna 
får sin luft, är en träkonstruktion med ett fackverk som måste vara absolut tätt. 
Någon egentlig renovering av den då nästan 80-åriga luftlådan gjordes inte, man tätade 
nödtorftigt med skinnremsor. Centralvärme hade installerats och kyrkan kunde värmas upp 
till "normala" temperaturer med åtföljande uttorkning. Det hade nog inte Åkerman kunnat 
förutse. Följden blev att stora sprickor uppstod under eldnings-säsongens torrperiod. 
Så länge jag själv hade med orgeln att göra, dvs från slutet av 1950-talet, var orgeln 
närmast ospelbar under våren. Det hjälpte inte att det inne i orgeln stod ständigt 
påfyllda vattenbaljor med neddoppade dukar för att försöka få upp fuktigheten. Så snart 
man försökte använda lite kraftfulla stämmor säckade bälgen ihop och orgeln tystnade 
tvärt. Dessutom var den förstås fruktansvärt ostämd. Ljudprov nedan:

Exempel på hur orgeln lät 1979



Spelbordet till Hammarbergs orgel Lilla orgeln anskaffas I det läget kändes behovet av en ny orgel skriande. 1970 kunde församlingen låta bygga en liten kororgel, som sedan fick fungera som huvudorgel. Genom dess placering nere i kyrkan kunde den med sina sex stämmor ändå göra god tjänst. I samband med kyrko- restaureringen. 1980 flyttades orgeln fram intill koret. Orgelns disposition MANUAL: Gedackt 8' Rörflöjt 4' Principal 2' Nasat 1 1/3' Oktava 1' PEDAL: Subbas 16' KOPPEL: Man/Ped Ljudprov Hans Redelius, orgelbyggare Walter Thür och prosten Gustaf Walldin Ny orgel planeras och byggs Under slutet av 1970-talet förbereddes kyrkorestaureringen, och pengar avsattes. Den blev mycket kostsam, så det dröjde ett bra tag in på 1980-talet innan man kunde tänka på nya stora utgifter. Det som då stod i tur var en ny huvudorgel. 1987 beslutades att medel till orgel skall tagas upp i kommande budget, och man fattade ett principbeslut om att bygga en ny orgel. År 1988 utsågs en orgelkommitté, man avsatte pengar, och arkitekt Jerk Alton lämnade förslag till ny orgel som underlag för anbudsförfarande. Förfrågan sändes till fyra orgelbyggare. Den nya orgeln avsågs att placeras där den lilla orgeln står. När anbudstiden utgick i början av 1989 förelåg två anbud, från Finn Krohn, Danmark och Walter Thür i Torshälla. Den sistnämndes anbud antogs så småningom. Riksantikvarieämbetet, som skall yttra sig i orgelärenden, ville emellertid ej godkänna vårt förslag. Axel Unnerbäck ansåg att Åkermans orgel skulle återställas till ursprungligt skick och utgöra vår huvudorgel. Någon orgel nere i kyrkan ville man inte höra talas om. Möjligen kunde man tänka sig att sätta igen västra ingången och placera orgeln där. Den enda ingången skulle då bli den norra, från vägen. För att man skulle få en verklig uppfattning om hur det hela skulle se ut, byggde jag i juni 1989 omkring den lilla orgeln tillfälligt upp en masonitattrapp av den tilltänkta orgeln,som förtroendevalda fick yttra sig om. Man tyckte det såg bra ut. Bild av kyrkan med orgelattrappen uppmonterad I augusti skulle Riksantikvarieämbetet komma på besök, och orgelattrappen uppbyggdes åter. Men Unnerbäck var obeveklig. Synpunkter på att orgeln borde vara nära kör och församling fick inget gensvar. Orgeln skulle vara på läktaren. Domkyrkoorganisten Rolf Stenholm, som gjort upp dispositionen till den nya orgeln försökte även i en skrivelse bearbeta Riksantikvarieämbetet med synpunkter på hur angeläget det var att orgeln fanns på den plats där den bäst kunde tjäna församlingen. Allt var dock förgäves. Riksantikvarieämbetet gick dock slutligen så långt, att man utöver återställandet av Åkermans orgel skulle få göra en tillbyggnad med ett nytt svälllverk samt komplettera pedalverket. Dessutom kunde man tänka sig ett kompletterande elektriskt spelbord nere i kyrkan. Detta kom dock aldrig till utförande p.g.a. den höga kostnaden. I stället behölls den lilla orgeln på sin plats. Riksantikvarieämbetet ville egentligen att den skulle avlägsnas, men kunde acceptera den, om den fick en utformning som var bättre anpassad till kyrkorummet. (Förslag därtill är utarbetade, men verkställandet blev aldrig av). I juni 1990 kunde äntligen kontrakt skrivas med Walter Thür och i oktober 1991 beviljade Kyrkofonden ett bidrag till orgeln på 630.000 kronor. Ett villkor var dock att den gamla luftlådan skulle återanvändas. Orgelbyggaren hade hellre velat göra en ny, modern luftlåda i stället för den otympliga, tungspelade och spruckna trä- konstruktionen från 1860.

Större orgel än planerat Den nya orgeln blev större och dyrare än den ursprungligen planerande, eftersom den nya andra manualens stämmor måste balansera de sju stämmor som skulle behållas från Åkermanorgeln. De gamla piporna i den hade återställs till ursprungligt skick så gott sig göra lät. Det nya svällverket fick åtta stämmor, och tillsammans med pedalens tre blev det totalt 18 stämmor (mot första förslagets 15) med nedanstående disposition: Manual I Borduna 16' ner till c Principal 8' Borduna 8' Fugara 8' nytillverkad enl. Åkerman Oktava 4' Waldfleut 4' Oktava 2' Manual II Rörflöjt 8' Salicional 8' Voix Celeste 8' Flute oct. 4' Principal 4' Flageolette 2' Mixtur 3 ch Oboe 8' Pedal Subbas 16' Oktavbas 8' Trombon 16' Riksantikvarieämbetet tillät dock inte den typ av lufttillförsel som orgelbyggaren önskade, vilket gav en svankande ton i huvudverket. Det låter som om orgeln har andnöd. Orgelbyggaren fick dock senare inmontera en utjämningsbälg under luftlådan. Lyssningsprov här nedan: Orgeln vid invigningen, innan utjämningsbälg monterades under Åkermans luftlåda Senare inspelning. Åkermans luftlåda har kompletterats med utjämningsbälg Tredje söndagen i Advent 1993 kunde den nya orgeln invigas av domprosten Gudmund Danielsson och med domkyrkoorganisten Rolf Stenholm vid orgeln. Kyrkokören medverkade och sjöng bl.a. Rathbones "Var glada i Gud" till en kraftfull (men svankande) orgel. Det faktum kvarstår dock, att orgeln genom sin placering bakom en låg valvbåge under ett trätak aldrig kan klinga ut särskilt väl i kyrkorummet. Trots att orgeln blev en kompromiss är den dock genom orgelbyggarens förnämliga arbete ett fint instrument, om än ganska tungspelt. Konstruktionen är helt mekanisk, vilket borgar för en lång livstid. Kyrkans övriga instrument Kantor Josef Ingelberg spelade på sin tid på en kontrabas som ännu finns kvar i kyrkan. Den har även nu kommit till nytta vid en del tillfällen. 1976 inköptes till kyrkan en spinett av märket Sassman, tillverkad enligt gamla principer. Spinetten hör till samma familj som cembalon, men är mindre och har endast en omgång strängar. Ett elektroniskt piano av märket Yamaha anskaffades 1986 och ett keyboard år 1988. Det pianot flyttades till Klockargården, när den togs i bruk 1990, och ett nytt elpiano av märket Technics inköptes till kyrkan. I ungdomskören fanns fyra flickor som kunde spela blockflöjt, och för att man skulle kunna bilda en kvartett inköpte församlingen år 1991 en tenor- och en basblockflöjt. Övriga instrument i kyrkan är två stämbara pukor med stockar, klangspel och rytm- instrument. Den lilla orgeln är numera (2005) bortförd från Härad och står i Helgarö kyrka. Spinetten finns ej heller kvar i Härads kyrka.