Tillbaka

Församlingshistoria 1970 - 2000
Anskaffande av inventarier, byggnationer och reparationer från 1970 och framåt och ändrade styrelseformer.

Lilla orgeln
Bland det sista som hände beträffande Härads kyrka under Gustaf Walldins tid var anskaffandet av den lilla orgeln på 6 stämmor, byggd av Walter Thür i Torshälla. Den placerades där den nuvarande sakristeidörren är. Väggen där var då igenmurad. Kören satt då längst ner i kyrkan. Vid kyrkorestaureringen 1980 ordnades ny plats i anslutning till koret, orgeln flyttade fram och fick fortsätta att fungera som huvudinstrument fram till 1993.

Förtroendevalda när Karl Ivar Gussander tillträdde
År 1972 bestod Härads kyrkoråd av Karl Ivar Gussander, ordförande, Alice von Zweigbergk, Sven Brunfors, Axel Karlsson, Enar Erikstam, Karl Olof Jansson, Hans Redelius och Elis Gustafsson.
Kyrkostämmans ordförande var Axel Karlsson och vid hans frånfälle 1974 valdes Karl-Olof Jansson till ordförande. Detta uppdrag hade han sedan till 1986.
Då infördes kyrkofullmäktige, och Karl-Olof fortsatte som ordförande även där.

Kyrkogården
Moränmarken på kyrkogården är besvärlig att gräva i. 1975 grävdes den återstående nordvästra delen av kyrkogården igenom och alla stenar togs bort.

Kyrkorestaureringen
Det fanns flera saker som gjorde att en kyrkorestaurering var mycket angelägen Kyrkan var väldigt sotig och mörk, sakristian under läktaren för liten, belysningen dålig, det var trångt framme i koret, det fanns ingen plats för körerna och inventarierna hade farit illa av torka.
I juni 1972 väcktes ett förslag i kyrkorådet om att renovera kyrkan, och under de följande åren avsattes mindre belopp till en restaureringsfond. Det fanns många andra kostsamma åtgärder som även måste vidtagas, t.ex. konservering av de medeltida bilderna och inköp av textilier, men 1976 togs kontakt med arkitekt Jerk Alton, och han utarbetade ett förslag till restaurering. Det innebar bl.a. rengöring av väggar och valv, målning av bänkar, anordnande av ny sakristia i det ursprungliga vapenhuset och att bereda plats att hänga kläder. Vidare skulle de fasta bänkarna längst fram tas bort för att ge plats för kör m.m. och dopfunten skulle flyttas fram i koret. Alla elektriska ledningar måste bytas ut och ny belysningsarmatur installeras.
Jerk Altons förslag behandlades i maj 1977, godtogs med vissa prutningar av kostnadsskäl och skickades till Riksantikvarieämbetet för godkännande.
Ärendet blev liggande där utan åtgärd i över ett år, men i september 1978 kom ett sammanträffande till stånd i kyrkan mellan församlingen och antikvariska myndigheter. Man studerade förslaget på ort och ställe. Det man först inte ville gå med på var borttagandet av bänkar längst fram. Efter några turer med argumenterande och påvisande av det faktum att kyrkan hade körer som måste ha plats någonstans, godtogs dock slutligen förslaget och handlingar för anbudsförfrågningar kunde upprättas.
Det gällde att klara ekonomin. Genom att ärendet hade dragit ut på tiden hade kostnaderna ökat, och utöver de första prutningarna måste även vissa andra åtgärder strykas. Arkitekten hade kostnadsberäknat sitt förslag till 888.000 kronor, men genom att begränsa arbetet till endast det absolut nödvändiga, kom man ner till en beräknad kostnad av drygt 500.000. Under åren 1977 - 1979 avsattes drygt 130.000 till restaureringsfonden, och resterande belopp fick lånas upp. Som alltid blev det vissa tillkommande kostnader, men det gick att ro det hela i land och arbetet kunde sättas i gång.
Ställningar byggdes i hela kyrkan, och valven rengjordes genom att gnidas med inkråmet i färska Skogaholmslimpor, som hämtades i affären i Överås varje morgon. Brödet kramades ihop till en klump, som sedan användes som ett suddgummi. För den elektriska huvukabeln diamantborrades ett decimeterstort hål genom stenen i kyrkväggen. Alla elektriska ledningar byttes ut och doldes i väggarna. Korgolvet kompletterades med ny kalksten och det blev nytt tegelgolv där det förut varit bänkar under läktaren. Den ursprungliga vapenhuset, som tjänstgjort som bisättningsrum med ingång utifrån, inreddes till sakristia, och en ny dörr från kyrkan till sakristian sattes in. Bänkarna målades om enligt arkitektens anvisningar och fick sin nuvarande färg i stället för den blekt grågröna som det hade varit tidigare. Altaret byggdes ut och fick en ny kalkstensskiva med inhuggna kors. Dopfunten flyttades fram i koret liksom de två medeltida ljusstavarna. Triumfkrucifixet fick sin plats på norra korväggen i stället för ovanför värmeelementen längre ner i kyrkan, där det farit mycket illa.
Heliga Trefaldighets dag, den 1 juni 1980 kunde kyrkan återinvigas av biskop Åke Kastlund, assisterad av domprosten Carl Strandberg, prosten Gustaf Walldin, kyrkoherdarna Karl Ivar Gussander, Östen Svedberg och Per Nyström samt kyrkvärdarna Enar Erikstam och Karl-Olof Jansson.


Kyrkan efter restaureringen      (E-foto Strängnäs)

Kyrktak, klockstapel, materialbod, vaktmästarhus
Det fanns många andra åtgärder som också var brådskande och kostsamma. Under år 1980-1981 lades ny spån på hela nordvästra delen av taket, nu med kluven spån med längre livslängd, och hela taket tjärades.
Klockstapelns virke var svårt angripet av röta och hela träpanelen måste bytas ut. 1984 beställdes specialsågat virke i långa längder. Året därpå uppdrogs åt Selaöbygg att utföra renoveringen. Brädpanelen hade tidigare gått ända ner till marken och sugit upp fukt. Den fick nu sluta en bit ovanför markytan, som dränerades. 1986 fortsattes renoveringen av klockstapeln med byte av spåntak, spira och vindflöjel, allt nytillverkat samt tjärstrykning.

<
Behovet av materialbod var stort. Det enda som dittills stod till buds som förvaringsutrymme var pannrummet och klockstapeln. 1983-1984 byggdes den nuvarande materialboden söder om kyrkogården.
1986 tjärströks hela kyrktaket.

Kyrkotextilier, altarskåp kyrksilver m.m.
Kyrkoherde Karl Ivar Gussander engagerade sig mycket i omvårdnaden av gamla föremål i kyrkan och tillstyrkande av behövliga nyanskaffningar. 1976 renoverades en kalkduk från 1765, en svart kollekthåv från 1700- eller början av 1800-talet samt en rosa brudpäll.
En vit mässhake med tillhörande stola inköptes 1977. Den tillverkades av ateljé Licium i Stockholm. Materialet var silke vävt i kypertteknik i Venedig.
I samband med kyrkorestaureringen 1980 konserverades det stora triumfkrucifixet. Även de två ljusstavarna sågs över.
1984 fick Karl Ivar Gussander veta att en nattvardskalk i gediget silver från 1600-talet utbjöds till försäljning. Han tog kontakt med Bertil och Maina Andersson, Stockholm, med rötter i Härad, och de var de villiga att bekosta ett inköp och kalken kunde införskaffas. Givarna hade redan tidigare gynnat församlingen med en donation på 150.000 kronor, "Kumlagårdarnas minnesfond", vars avkastning skulle användas för kyrkans prydande. Medel ur denna fond användes för nytillverkning av en patén i silver passande till kalken.
Samma år kunde en korkåpa i äkta natursiden inköpas. Medel kunde tas ur en gammal fond, "Härads församlings sjukkassa" som enligt Kommunförbundets revisionsavdelning blivit tillgänglig för församlingsändamål.
De medeltida altarskåpen och triumfkrucifixet hade under åren farit mycket illa och måste konserveras. 1986 förelåg en kostnadsberäkning från konservator Lars Göthberg för renovering av högaltarskåpet och de två sidoskåpen och konserveringen kunde så småningom genomföras.
Även under senare år har skett förnyelse av kyrkotextilier. Anna-Greta Åkergren ordnade med anskaffning av en ny altarduk, som togs i bruk 1. sönd i Advent 1992.
Avkastningen av Kumlafonden gjorde det möjligt att 1995 anskaffa en komplett uppsättning textilier i grön färg, nämligen antependium och mässhake med guldinvävnad och broderi samt stola och bursa även de med guldbroderi. Textilkonstnärinnan Sylvia Klarén på Libraria besökte kyrkan och anpassade färgen till inredningen, och tyget handvävdes. Senare kompletterades uppsättningen med ett broderat predikstolskläde i samma vävnad som det övriga.

Inventarieförteckning
Inventarieförteckningen för Härads kyrka behövde kompletteras och Bengt Ingmar Kilström åtog sig uppdraget att göra detta. Han gick igenom allt, med särskild vikt lagd vid kyrksilvret, där årtal och tillverkare fastställdes i den mån det var möjligt. Äldre textilier, delvis förvarade av Statens Historiska Museum, fick en utförlig beskrivning och inskriptioner på gravstenar och vapen tolkades. Hans Redelius lade in uppgifterna i en databas med möjlighet att göra sökningar och få olika typer av utskrifter.

Kyrkans övriga instrument förutom orglarna
Kantor Josef Ingelberg spelade på sin tid på en kontrabas som ännu finns kvar i kyrkan. Den har även använts under senare år vid ackompanjemang.
1976 inköptes till kyrkan en spinett av märket Sassman, tillverkad enligt gamla principer. Spinetten hör till samma familj som cembalon, men är mindre och har endast en uppsättning strängar.
Ett elektroniskt piano av märket Yamaha anskaffades 1986 och ett keyboard år 1988. Pianot flyttades till Klockargården, när den togs i bruk 1990, och ett nytt elpiano av märket Technics inköptes till kyrkan.
I ungdomskören fanns fyra flickor som kunde spela blockflöjt, och för att kunna bilda en kvartett inköpte församlingen år 1991 en tenor- och en basblockflöjt.
Övriga instrument i kyrkan är två stämbara pukor med stockar, klangspel och rytminstrument.

Andra inventarier
Under årens lopp har även många andra inventarier anskaffats, till kyrkan bl.a. psalmboksvagn, bokbord, ambo, fällbara stolar, smideslåda med sand för handljus, specialgalge för skrudar, sittdynor, notställ, mikrofoner och apparatur för inspelning och uppspelning. Till Klockargården har köpts gardiner, stolar och bord och annat möblemang, porslin och köksutrustning, ljusstakar och fönsterbelysning, overheadprojektor, kopiator, dator och dataprogram m.m.

Kyrkofullmäktige 1 januari 1986
I stället för kyrkostämma blev det kyrkofullmäktige i Härad från den 1 januari 1986. Det innebar egentligen ingen förändring när det gällde verksamhet och ekonomi.
Vid valet fanns tre partigrupperingar, Socialdemokraterna, Centern och det politiskt obundna AFK, "Arbetsgemenskap För Kyrkan".
Härads första kyrkofullmäktige hade 15 ledamöter med följande sammansättning med ordinarie och ersättare:
Socialdemokraterna: 5 ordinarie ledamöter och 3 ersättare.
Centern: 4 ordinarie och 2 ersättare.
AFK: 6 ordinarie och 3 ersättare.
Ordförande och sekreterare Karl-Olof Jansson, vice ordförande Börje Larsson.
Kyrkorådet bestod av 8 medlemmar och lika många ersättare, plus ordföranden, Karl Ivar Gussander.
Dessa partigrupperingar bestod sedan med vissa inbördes förändringar och mindre personförändringar. Under de tre valperioderna 1989-91, 1992-94 och 1995-97 hade AFK majoritet med 8 ledamöter, socialdemokraterna hade 4 mandat och centern 3. Under perioden 1998-2001 blev mandatfördelningen 7 för AFK, 4 för socialdemokraterna och 4 för centern. Vid valet 2001 upphörde AFK, och i stället tillkom en ny politiskt oberoende gruppering, POSK, med i huvudsak nya namn, vilken i valet fick ungefär hälften av alla röster. Kyrkofullmäktige ersattes då av direktvalt kyrkoråd med 12 ledamöter.

Partiell ekonomisk samfällighet
En förändring med ganska stora konsekvenser skedde 1 januari 1989, då det genom förordningar bestämts att pastoratet skulle överta huvuddelen av ekonomin innefattande allt personalansvar och större investeringar. Kvar för församlingarna att hantera blev kostnader för verksamhet och inventarier.
Pastoratet ansåg sig då ha fått så god ekonomi att man 1991 sänkte pastoratsskatten med 10 öre. I Härad föredrog man att bibehålla utdebiteringen oförändrad genom att samtidigt höja församlingsskatten 10 öre. Detta gjorde det möjligt att under de följande åren t.ex. kunna köpa inventarier till Klockargården och till kyrkan, såsom textilskåp i sakristian, skåp på läktaren och ljusbärare. Vi kunde anskaffa nya kyrktextilier och vi kunde behålla kör- och musikverksamheten på en oförändrat hög nivå.

Ny orgel i Härad ifrågasättes
När kyrkorestaurering och andra kostsamma byggprojekt var avklarade och finansierade, verkade det vara möjligt att ta itu med orgelfrågan. 1987 togs i Härad ett principbeslut om att bygga en ny orgel i stället för den gamla läktarorgeln, och pengar avsattes. I 1988 års bokslut uppgick orgelfonden till 460.000 kronor, och arbetet hade satts i gång, genom att ett första förslag med olika alternativ upprättats. I och med samfällighetsbildningen inom pastoratet 1989 överfördes alla medel till den gemensamma kassan. Orgelbygget i Härad hade då kommit så långt att ritningar förelåg, anbud var inlämnade, och en dialog med Riksantikvarieämbetet pågick.
Emellertid visade det sig nu svårt att få gehör för Härads önskan om ny orgel, och i pastoratet menade man att det kapital vi samlat för orgelbygget lika gärna kunde användas till andra ändamål. Efter en mycket livlig debatt gick dock slutligen pastoratskyrkorådet med på att orgelärendet skulle fullföljas.
Anbudet från Walter Thür, Torshälla antogs under förutsättning att RAÄ gav sitt godkännande. Det blev ändå sedan många turer innan orgeln stod färdig, vilket redovisas i kapitlet om orglarna.

Minneslund
Vid ett kyrkorådssammanträde 1993 väcktes frågan om minneslund vid Härads kyrka, men detta konstaterades vara en fråga för pastoratet.
I december 1996 togs frågan om minneslund upp i Härads kyrkofullmäktige, som uppdrog åt kyrkorådet att bereda frågan, vilket man också gjorde. Där framkom förslag till utformning. Ett stycke av naturmarken söder om kyrkogården skulle kunna göras i ordning och anslutas till kyrkogården genom en öppning i muren. Man beslutade att ingå till kyrkogårdsnämnden i pastoratet med en begäran om anordnandet av en minneslund. Pastoratets kyrkogårdsnämnd beslutade i juli 1997 att ritningar till minneslund i Härad skulle upprättas i samarbete med Härads kyrkoråd.
I augusti 1998 förelåg skisser till minneslunden, men ärendet förhalades och hänsköts till budgetarbetet för år 2000.
Enligt bokslut 1999 gick Härads församling in i den totala samfälligheten med ett tillgängligt kapital på drygt 500.000 kronor.
I den ekonomiska prioriteringsplan för 1999-2001, som kyrkoherden presenterade inför den kommande totala ekonomiska samfälligheten, var minneslunden i Härad borttagen. Det som fanns upptaget i planen var: 1. Träden på kyrkogårdarna, 2. Sictoniavillan och 3. Fogdö kyrka och sockenstuga. Som kommande prioriteringar efter år 2001 nämndes i tur och ordning Helgarö kyrka, Vansö kyrka och sist Minneslund i Härad.
Det fanns dock krafter som drev frågan vidare, och en arbetsgrupp bestående av Börje Larsson, Lars Andersson och Karin Junggren tillsattes och fick i uppdrag att ta kontakt med Kaj Svensson i Uppsala och planera vidare. Ritningar och anbudsunderlag framställdes. Projektet omfattade då utöver minneslund en utökning av kyrkogården med plats för urngravar.
Arbetet kunde igångsättas under år 2000. Kaj Svensson blev huvudansvarig för utformningen med Lars Andersson som platsombud. Entreprenör var Jan-Åke Pettersson. Efter att marken iordningställts, utförde Lars Andersson personligen även utplanteringen av alla växter.
Den nya kyrkogårdsdelen med minneslund kunde invigas Kristi Himmelsfärds dag år 2001.

Hans Redelius

Tillbaka